Cera

Ännu en söndag har snart passerat. Efter en hel dag på soffan och ett mål mat så är jag ganska glad över att det snart är måndag igen. Jag har liksom alltid tyckt att söndagen är en ganska onödig veckodag, en väntan på att den nya veckan ska börja. En dag när allt är stängt och alla är osociala.

Gårdagen var det fest hos min kära vän Armin, på hans café. Stämningen hade inte kunnat varit bättre, och det var en god blandning av personligheter. Killarna som är lagd åt det musikaliska hållet stod för underhållningen hela kvällen, det var nog en utav dem lyckligaste kvällarna på länge.

Nu ser jag fram emot en ny vecka. Och dagarna räknas tills mamma får hem den nya valpen.




30 dagar kvar.