Cera

För 23 år sedan födde min mamma mig. Då var hon förlovad, skulle till att bygga hus och skaffa hund. Jag? Nej, inga barn på väg, inget hus under konstruktion och inget hundinköp gjort.

Det är en tanke som får mig stressad. När ska jag har tid med allt detta?

Inom de närmsta veckorna hoppas jag på att få ett svar på ett, minst, utav alla de jobb som jag sökt i Göteborg så att jag kan fortsätta med mitt liv, fortsätta upptäcka nya platser och bekanta mig med nya människor. Just nu står jag mest bara och stampar på en och samma fläck, bor hemma hos mamma och är totalt beroende av henne och pappa. Denna eviga väntan... Jag vill söderut nu! Inte imorgon, inte om en vecka. Nu!

Jag saknar mina tjejer där nere i söder konstant, hela tiden. Många säger att sin andra hälft gör en komplett, de två är mina andra hälftar, dem fulländar mig. Och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge till innan det är vi 3 på heltid igen :)

Annars är allt bra.