Cera

Sommaren 2012. Det är då allt ska hända är det tänkt. Då ska Top Notch skriva historia, på ett eller annat vis.
Tills dess ska jag läsa på, bli informerad, lyssna, lära, bli lite mer hårdhudad och påläst helt enkelt. Så att jag/vi är väl förberedd på ett slag i magen eller succé.

Idag har jag jobbat. Packat upp varor, packat ner varor, städat frysen, langat korv, städat och haft rast. En vanlig dag på IKEA. Även att jag tog en promenad till jobbet imorse i det så fina höstvädret. Att jag var svettig när jag kom fram!

Morgondagen är fortfarande helt oplanerad och jag har egentligen ingenting jag "behöver" göra.



Idag har jag levt i 8 407 dagar. Den sista Januari 2015 har jag levt i 10.000 dagar.

En del personer,  som man inte trodde att man kunde leva utan, som man delade sin vardag och sina innersta tankar med, förlorar man kontakten med och livet fortsätter. Men när man återigen möts så är det som att tiden stått still och inget har förändrats. Den människan man kände utan och innan, som man kunde läsa som en öppen bok, som man värderade så högt. Trots alla år, så finns alla de känslorna fortfarande kvar.
Kanske inte på samma sätt som tidigare, men den samhörigheten man en gång kände gör sig påmind igen.

Andra personer, som man inte trodde att man kunde leva utan, som man delade sin vardag och sina innersta tankar med, förlorar man kontakten med och livet fortsätter.  Men när man återigen möts, så är det som att man är främlingar och inte har något gemensamt. Inga känslor som gör sig påminda. Varför?

För ibland har man spenderat år med en person, ibland 2 månader... Ibland en livstid. Så mycket energi man lagt ner på ett förhållandet, oavsett om det är vänskap eller kärlek det handlar om, för ingenting egentligen? Om man möts igen tio år senare, och man kan skratta, minnas tillbaka, skapa nya minnen, då var all energi värt det. Men om man inte ens kan se varandra i ögongen och hälsa, utan vänder bort blicken, var då all energi du gav förgäves?


You never really stop loving someone, you just learn to live without them.

Så har jag äntligen landat i min säng. Har jobbat 10h idag, kört runt i en volvo 740 och förfestat nykter.

Mötte upp massa gamla bekanta i en mysig liten lägenhet belägen utanför Sundsvall City, närmare bestämt korsta.
Har kollat på grabbarnas moves till gamla 90tals låtar, diskuterat 90tals musik, återupplevt gamla barnprogram från 90talet etc. 

För att nämna några; Vm94, Silver Fang, Hockeybilder, Doktor Snuggles, Ace of Base, Ica i rutan,  Backstreet Boys, Smurfarna, 10 små moppepojkar, Snes.. Helt enkelt en kväll till 1990talets ära!

Nu ska jag försöka vagga mig själv till sömns, imorgon väntar ännu en dag på IKEA, och kanske en vinkväll hos Ida? (!)
Den som lever får se!

Ajökens Ajö!

Jag somnade strax efter 21.. Vaknade 00.40, hur pigg som helst. Låg och blundade till 02.30, och nu har jag gett upp! Jäkla skit, jag som var nöjd med att jag var trött så pass tidigt så att jag kunde komma upp i en lagom mänsklig tid imorgon, nu lär det ju inte bli så...

Idag har jag, min mamma och hennes man varit och ätit thailändsk middag, hur gott som helst! Jag har hunnit med min dagliga powerwalk, lekt med småhundarna, rastat råttorna i gräset, shoppat på Arken, städat, kollat på Idol.

Har dock inte packat upp resväskan sedan jag kom hem för, hm, snart 2 veckor sen. Höjden av lathet! Har börjat snika på mammas kläder då jag tycker att det är så trist att tvätta.


Önskar jag hade sömntabletter nu, men icke. Slår på en rulle och hoppas att John Blund återvänder.

Så har min 23e födelsedag passerat och det är snart dags att släcka lampan.

Idag har planer om framtiden smidits, och jag är så upprymd över allt som eventuellt komma skall, det är underbart! Samtdigt skrämmande att lämna det trygga, som att hoppa fallskärm utan fallskärm.

Har pratat med min kära vän idag och hon har bjudit över mig till England i November för att kolla på fire works, har även skickat in ytterligare fler CVn till Göteborg och konstaterat att jag är 5 kg lättare och kommer i mina gamla jeans.



Archie Eversole ft. Ray Lavender - Keep winnin´

Sov gott Sverige!

För 23 år sedan födde min mamma mig. Då var hon förlovad, skulle till att bygga hus och skaffa hund. Jag? Nej, inga barn på väg, inget hus under konstruktion och inget hundinköp gjort.

Det är en tanke som får mig stressad. När ska jag har tid med allt detta?

Inom de närmsta veckorna hoppas jag på att få ett svar på ett, minst, utav alla de jobb som jag sökt i Göteborg så att jag kan fortsätta med mitt liv, fortsätta upptäcka nya platser och bekanta mig med nya människor. Just nu står jag mest bara och stampar på en och samma fläck, bor hemma hos mamma och är totalt beroende av henne och pappa. Denna eviga väntan... Jag vill söderut nu! Inte imorgon, inte om en vecka. Nu!

Jag saknar mina tjejer där nere i söder konstant, hela tiden. Många säger att sin andra hälft gör en komplett, de två är mina andra hälftar, dem fulländar mig. Och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge till innan det är vi 3 på heltid igen :)

Annars är allt bra.

Imorgon får jag pussa på Roger :) och på söndag tar jag en sväng ner till Gävle för att hämta hem råttisarna.

Annars så jobbar jag, pratar med Roger som är alldeles för långt borta, går ut med hundarna och kollar på Desperate. Och nu ska jag bara försöka bli rik så vi har råd med en flott lägenhet.


Annars så saknar jag Madeleine och Annika enormt, men får träffa dem i Juli då jag åker ner på semester, hoppas ni planerar för fullt för min ankomst ;)

Nu ska jag kolla på tv och invänta morgondagen. Ciao!

Sitter just nu och smuttar på en staropramen efter att nyss avslutat en flaska vitt.
Alex och Ella har varit på besök ikväll, men gamla som dem är så tackade dem för sig efter en kväll med surr och lite lir på Ps3an. Lite väl tidigt för min smak. Men kvällen fortsätter med fler staropramen och en dansande Roger i kalsonger.

Lutar åt att ta en promenad ner till stan för en öl på något av de få ställen Sundsvall har att erbjuda en lördagkväll.

Allt är som det ska vara, jag vid min laptop och Roger insöad på något annat, eller just nu systembolagets folder.

Så, ha en bra kväll alla vänner, det kommer jag ha. Garanterat.

Lord Andersson hälsar.

Träningsvärk eller fördröjd muskelvärk, är den smärta i musklerna som ofta framträder 24-72 timmar efter fysiskt arbete och går generellt bort inom 2-3 dygn. Detta brukar ske hos idrottare på alla nivåer.

Symtomen varierar från lätt ömhet till allvarlig och rörelsehindrande smärta. Smärtan framträder tydligast cirka 48 timmar efter utförd aktivitet, och avtar sedan därefter. Träningsvärken framträder tydligare efter excentriskt muskelarbete jämfört med muskelarbete som utförts med koncentriska rörelser. Detta eftersom excentriskt arbete frambringar en större påfrestning på muskeln.

Källa: Wikipedia.

---

Du gissade rätt. Jag har träningvärk efter bodypumppasset igår. Så det tog liiite emot i musklerna då jag var på rygg/armpass samt step idag. Fyfan! Och lunchpasset imorgon blir Core.

Nu ska jag vila mina muskler och äta en hårdbrödsmacka. Klart slut!

Nyss sjunkit ner i Idas sova efter ett aerobicspass på Friskis i en sal proppfull av människor som saknar motorik. Kan väl inte skryta med att jag själv har så bra motorik, men jag försöker iaf inte att peta ut ögongen på mina träningskompanioner.

Imorgon blir det morgonpromenad. Har faktiskt, mot all förmodan nästan lyckats fått en normal dygnsrytm igen. Det kan vi skåla för när snön börjar tina bort.  Som läget är just nu så vägrar jag att ens nämna ordet supa och gå ut. För kallt att hålla på att tjafsa i någon jäkla krogkö, när man istället kan halvlligga i Idas soffa med fötterna under en filt och följa intrigerna på Wisteria Lane.

Tack för mig.

Har nyss varit iväg med Idas vintrinsskåp och passade på att svänga förbi Ica och köpa lite ramlösa och gurka + dip till våran myskväll som kommer att bestå av Desperate Housewives-maraton. Kan inte bli bättre då det är -20 utomhus.

Till veckan måste jag även lämna in min kära laptop då den för 3e gången krånglar, förhoppningsvis kommer jag att få en ny.

Har även tränat hela veckan, body pump, jympa och aerobics. Så numer får jag stå och kissa då det gör alldeles för ont att böja på benen. ^^

Kan även meddela att bilen som jag krossat oljetråget på när jag körde över en bussfälla kommer att kosta mig ungefär hela min lön.

Shit happens!! Dags för gurkstavar, Wisteria Lane och mys med Ade.. :) Adios amigos!

"Hur skulle världen se ut om jag, Sara Tjernström, uteblev från vardagslunken? Lite gråare, lite futtigare"

Jag har stannat upp. Och allt jag har till svar är: Jag vet inte.
För första gången i mitt liv så har jag inte en jävla aning. Det är nog solens frånvaro som gör mig lite lätt förvirrad. Det är irriterande men ändå ganska harmoniskt. Avslappnande och stressigt. Ja, jag vet inte. Den som lever får se.

Och som vi alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.

Adios Amigos!

Idag har jag köpt en klocka, liknande den jag har, fast i guld. Jag har även lämnat in min laptop som jag fick tillbaka från servicen igår, helt död. Dessutom har jag letat efter en hoodtröja, utan resultat. Har ätit en kycklingburgare utan senap på max. Tittat på Roger när han blivit klippt hos "Drop in hos Leif". Blivit irriterad, inte bara 1 gång, utan ett antal gånger på alla bilister. Även fotgängare kan jag tillägga. Dessutom har jag surfat på internet efter billiga resor, men turen var inte på min sida idag heller.

Skitintressant?

När min mina livsmemoarer kommer ut i bokform, om sisådär 60 år ska den iallafall vara en aningens intressantare, jag lovar!

Så har ännu en helg, en vecka passerat. Och inte har jag någonting nytt skrivit i anteckningsboken som jag kan dela med mig av. Jag har jobbat, promenerat, spelat xbox, julpyntat, varit med mamma och sovit.
Min kväll har spenderats med Fanny och min favorit, Edward. Nu kommer jag iallafall drömma sött med Edward och hans nya film i huvudet. Peace out ya´ll!!

"Bombing for peace is like fucking for virginity"


Na nite.

Jag sov till tre. Min tid hos läkaren var 13.45. Ibland måste jag bara få älska mig själv lite extra mycket! Masade mig upp, dammsöga hela huset, gick och la mig igen. Klev upp, duschade länge och väl, fönade håret, hämtade upp Fanny och åkte vidare till Martin där Jennifer hade sin avskedsfest. Min vän flyttar till Norge om två dagar. Hon är redan saknad. Louise också för den delen som packade väskan och flög till Thailand idag. Och här sitter jag, 03.05 på natten/morgonen, helt för mig själv. Patetiskt? Nä. Jag har haft en bra kväll hos Martin och på Memento. För att vara onsdag så var det så sjukt bra stämning och sköna människor ute.

---

"You know you´re in love when you can´t fall asleep because reality is finally better than your drems"



God natt fan!

I fredags mötte jag upp Jennifer inne i stan på en förfest, gick senare vidare till Memento och avslutade en lyckad kväll på All Star. Sedan kom lördagen, träffades hemma hos Jennifer och återförenades med min gamla vän Emelie. Vidare till en förfest och efter det spenderades hela kvällen på Oscars. Söndag och måndag har jag slappat hos mamma, tagit en del promenader med de fyrbenta hårbollarna och druckit kaffe. Imorgon ska jag bära sten och jobba, så ikväll vilar jag musklerna.

Idag har världen varit en aning ljusare ur min synvinkel. Jag har spenderat största delen av min dag hos mamma och Fredde, gjort lite av varje. Promenerat med hundarna, lagat middag, tittat på film, fikat. Har bara varit allmänt avkopplande och gemytligt. Ser även fram emot morgondagen då en kär vän kommer på en snabbvisit till Sundsvall över helgen. Så imorgon blir det nog fler än 1 öl och massa, massa prat om allt viktigt som händer här i världen. Eller rättare sagt bara massa struntprat om ingenting alls egentligen. Något att längta efter. Den här dagen börjar lida mot sitt slut och jag ska smyga mig uppför våran inte alls så tysta trappa och bädda ner mig själv i min gudomligt sköna säng. Godnatt och sov gott!

Goder afton. Sundsvall är inte en hädelserik stad, konstaterat. Idag har jag legat i sängen, legat i sängen, gått på toaletten, legat i sängen, ätit middag, legat i sängen, suttit vid datorn, legat i sängen och suttit vid datorn, med vid datorn är det lika dött som i en frys med frysta grönsaker. Så jag ska nog gå och lägga mig i sängen.

Jag antar att mitt liv kommer att vara lika händelserikt imorgon precis som idag, men sedan är det fredag. Då lovar jag att rycka upp mig, för samhällets skull. Då tar jag på mig dansskorna och mitt allra finaste läppstift och svänger på höfterna till någon kommersiell radiohit som spelats sedan -99. Skål för den!

Nu återvänder jag till sängen.

Verkligheten är verklig. Idag var det första dagen på mitt gamla jobb, känns som ett steg tillbaka i utvecklingen. Men ändå infinner sig en känsla av trygghet, när jag kliver in genom glasdörrarna som så många gånger förr och möts av leende, välbekanta ansikten, då är inte ett leende på mina läppar långt borta. Jag trivs där, jag har roligt med mina arbetskamrater.

Men det mesta ska vara så tryggt och försiktigt i vårat mellanmjölksland. Självklart att det är bekvämt med det välbekanta, det och dem man känner och platser som man så ofta besökt. Men det är inte riktigt det jag vill ha i mitt liv, inte just nu. Det blir så färglöst och tråkigt.

Då trots denna grådaskiga och trista vardag som vi lever i så är inte ljuset i slutet av tunneln så långt bort.
Louise har bokat sin Thailandsresa, Fanny och Ida tar en roadtrip till Värmland några dagar, min bror har precis kommit hem efter en vecka i Prag, jag själv planerar nyår i London med Madde och Annika.
Alla har vi vårat ställe, vårat ljus i tunneln när vardagen blir som allra trist, så orkar man kämpa vidare i den grå sörjan efter att fått hämta lite kraft, en andhämtning, en vilopaus. Kanske bara för en dag, men ändå ett ljus, som gör det lite lättare. Lite gladare.

Dagarna passerar ganska obemärkt förbi. Ingen dag är olik den andra. Men ångesten vill gärna krypa sig tätt intill, inlinda mig i sin vardagsdepression. Att inte känna sig behövd, att inte behövas. Jag behövs inte någonstans, jag kan inte bidra med något nyttigt. Jag kan bara vara, vänta. Vara den snälla dottern, lillasystern, den glada vännen, exflickvännen som sårat. Trots allt detta är jag lycklig. Jag vet att dagen kommer att komma, då jag är tillfreds igen med tillvaron, snart. Jag längtar, det sitter som en klump i bröstet, kramar krampaktigt om mitt hjärta, får min hjärna ur balans. Jag saknar han.


Nu har min kära far kommit hem och jag ska hjälpa till med middagen, bara för att jag vill vara behövd, sysselsatt.