Cera

Så har ännu en helg, en vecka passerat. Och inte har jag någonting nytt skrivit i anteckningsboken som jag kan dela med mig av. Jag har jobbat, promenerat, spelat xbox, julpyntat, varit med mamma och sovit.
Min kväll har spenderats med Fanny och min favorit, Edward. Nu kommer jag iallafall drömma sött med Edward och hans nya film i huvudet. Peace out ya´ll!!

"Bombing for peace is like fucking for virginity"


Na nite.

Jag sov till tre. Min tid hos läkaren var 13.45. Ibland måste jag bara få älska mig själv lite extra mycket! Masade mig upp, dammsöga hela huset, gick och la mig igen. Klev upp, duschade länge och väl, fönade håret, hämtade upp Fanny och åkte vidare till Martin där Jennifer hade sin avskedsfest. Min vän flyttar till Norge om två dagar. Hon är redan saknad. Louise också för den delen som packade väskan och flög till Thailand idag. Och här sitter jag, 03.05 på natten/morgonen, helt för mig själv. Patetiskt? Nä. Jag har haft en bra kväll hos Martin och på Memento. För att vara onsdag så var det så sjukt bra stämning och sköna människor ute.

---

"You know you´re in love when you can´t fall asleep because reality is finally better than your drems"



God natt fan!

I fredags mötte jag upp Jennifer inne i stan på en förfest, gick senare vidare till Memento och avslutade en lyckad kväll på All Star. Sedan kom lördagen, träffades hemma hos Jennifer och återförenades med min gamla vän Emelie. Vidare till en förfest och efter det spenderades hela kvällen på Oscars. Söndag och måndag har jag slappat hos mamma, tagit en del promenader med de fyrbenta hårbollarna och druckit kaffe. Imorgon ska jag bära sten och jobba, så ikväll vilar jag musklerna.

Idag har världen varit en aning ljusare ur min synvinkel. Jag har spenderat största delen av min dag hos mamma och Fredde, gjort lite av varje. Promenerat med hundarna, lagat middag, tittat på film, fikat. Har bara varit allmänt avkopplande och gemytligt. Ser även fram emot morgondagen då en kär vän kommer på en snabbvisit till Sundsvall över helgen. Så imorgon blir det nog fler än 1 öl och massa, massa prat om allt viktigt som händer här i världen. Eller rättare sagt bara massa struntprat om ingenting alls egentligen. Något att längta efter. Den här dagen börjar lida mot sitt slut och jag ska smyga mig uppför våran inte alls så tysta trappa och bädda ner mig själv i min gudomligt sköna säng. Godnatt och sov gott!

Goder afton. Sundsvall är inte en hädelserik stad, konstaterat. Idag har jag legat i sängen, legat i sängen, gått på toaletten, legat i sängen, ätit middag, legat i sängen, suttit vid datorn, legat i sängen och suttit vid datorn, med vid datorn är det lika dött som i en frys med frysta grönsaker. Så jag ska nog gå och lägga mig i sängen.

Jag antar att mitt liv kommer att vara lika händelserikt imorgon precis som idag, men sedan är det fredag. Då lovar jag att rycka upp mig, för samhällets skull. Då tar jag på mig dansskorna och mitt allra finaste läppstift och svänger på höfterna till någon kommersiell radiohit som spelats sedan -99. Skål för den!

Nu återvänder jag till sängen.

Verkligheten är verklig. Idag var det första dagen på mitt gamla jobb, känns som ett steg tillbaka i utvecklingen. Men ändå infinner sig en känsla av trygghet, när jag kliver in genom glasdörrarna som så många gånger förr och möts av leende, välbekanta ansikten, då är inte ett leende på mina läppar långt borta. Jag trivs där, jag har roligt med mina arbetskamrater.

Men det mesta ska vara så tryggt och försiktigt i vårat mellanmjölksland. Självklart att det är bekvämt med det välbekanta, det och dem man känner och platser som man så ofta besökt. Men det är inte riktigt det jag vill ha i mitt liv, inte just nu. Det blir så färglöst och tråkigt.

Då trots denna grådaskiga och trista vardag som vi lever i så är inte ljuset i slutet av tunneln så långt bort.
Louise har bokat sin Thailandsresa, Fanny och Ida tar en roadtrip till Värmland några dagar, min bror har precis kommit hem efter en vecka i Prag, jag själv planerar nyår i London med Madde och Annika.
Alla har vi vårat ställe, vårat ljus i tunneln när vardagen blir som allra trist, så orkar man kämpa vidare i den grå sörjan efter att fått hämta lite kraft, en andhämtning, en vilopaus. Kanske bara för en dag, men ändå ett ljus, som gör det lite lättare. Lite gladare.

Dagarna passerar ganska obemärkt förbi. Ingen dag är olik den andra. Men ångesten vill gärna krypa sig tätt intill, inlinda mig i sin vardagsdepression. Att inte känna sig behövd, att inte behövas. Jag behövs inte någonstans, jag kan inte bidra med något nyttigt. Jag kan bara vara, vänta. Vara den snälla dottern, lillasystern, den glada vännen, exflickvännen som sårat. Trots allt detta är jag lycklig. Jag vet att dagen kommer att komma, då jag är tillfreds igen med tillvaron, snart. Jag längtar, det sitter som en klump i bröstet, kramar krampaktigt om mitt hjärta, får min hjärna ur balans. Jag saknar han.


Nu har min kära far kommit hem och jag ska hjälpa till med middagen, bara för att jag vill vara behövd, sysselsatt.

Idag, söndag är det 2 veckor sedan jag landade i Sverige. På tisdag är jag tillbaka på IKEA igen.

Allt är sig likt och vännerna fortfarande lika underbara och mamma fortfarande världens bästa.
Men kollar dagligen runt på en alternativ destination att tillbringa vardagen på. England, Norge, Gran Canaria?

En plan. Jag har ingen plan. Jag vet inte hur man planerar. Jag vet bara att jag vill göra något, det kliar i mina förut så okreativa fingrar.

Men jag är rätt nöjd med hur helgen har passerat. Fredag, lugn idolkväll hemma hos Fanny med Sallyboxen som efterrätt. Lördag, vinkväll hemma hos Fanny tillsammans med Ida och en runda på svenssons och ett avslut på Oscars. Och jag träffade mycket trevliga människor.
Så var det söndag. På Cypern en klockren veckodag, i Sverige? Na. Har iallafall besökt min farmor, ja det var typ allt jag åstadkommit idag. Imorgon tänker jag ligga i sängen hela dagen, har inte en aning om jag kommer få en till dag som jag bara kan ligga i sängen, så lika bra att passa på.

De dominerande tankarna just nu är att spara så pass mycket pengar innan nyår så jag kan ta mig till England. Så jag kommer att vara tråkig, ja, man blir tråkig när man sparar pengar. Välkommen till Sverige!

Nu tänker jag vara lite extra kreativ och återgå till soffan där det visas någon skitserie på 5an.

Så är jag åter här igen, jag, mästerbloggaren. Det var en ungefär sådär 8 månader sedan sist. Jag som enbart registrerade en blogg för att mina människor jag lämnade efter mig i sverige skulle kunna följa mitt liv på Cypern.

Nu är jag hemma igen. Det är precis som att tiden stått still, det har inte hänt någonting. På ett sätt skönt, på ett sätt tragiskt. Skönt att komma hem och känna igen sig, trygghetskänslan i att vara hemma.. Men stanna kvar?

Cypern har varit en otrolig vändpunkt i mitt redan fantastiska liv. Jag har mött så mycket människor på vägen som betyder så oerhört, även stolpskott men ingen idé att ödsla energi på insöade tomtar. Har upplevt saker, personer och platser och det är erfarenheterna som gör livet rikt. Trots mindre pengar på kontot än när jag for så känner jag mig närmre miljonärsklubben nu, än för 8 månader sen.

Lämnade sverige 17e mars och återvände 1a november. Allt däremellan är ett annat liv.
Mötte upp Madde, Annika och Marie på flygplatsen i Sverige. Mellanlandade i Prag där vi stötte ihop med Natalie och landade sedan i Cypern natten mot den 18e. Våran blivande chef Tommy med kompanion mötte upp oss och körde oss till det stora huset med de 3 lägenheterna i som skulle komma att bli vårat hem.

Mikaela och Amanda befann sig redan på plats, i sängen faktiskt, sovandes.

Förtsa dagen kan jag minnas att vi alla vandrade ner till stranden tillsammans, och kan väl ha varit en sisådär 15 grader ute, max. Och mer än så gjorde vi inte. Försökte lära känna varandra så gott det gick och drack öl på den enda puben som hade öppet om kvällarna.

Några dagar senare anslöt sig även Emma till vårat "China House 09 -gäng", dirket från Irland. Vi började smått öva på vårat blivande jobb som servitriser med Jessica på den ännu stängda restaurangen. Vi fick sitta och läsa igenom menyerna, igen igen igen igen igen och igen tills alla de över 100 numrena satt och vi visste vad alla dessa kinesiska rätter innehöll. Vi fick träna på att hälla vin, bära tallrikar, bricka med glas på etc.

Träffade även våran "headwaitress" hemma hos Tommy och Jessica över en lunch. Första tanken var vilken petit liten jänta vi ska ha som "chef".. Men hon har visat sig vara större på jorden än vad första intrycket ger. På ett positivt sätt.

1a April öppnades China House för 12e året i rad, efter mycket slit. Kommer dock inte ihåg ett skit från den kvällen om jag ska vara ärlig, tror dock vi stängde ganska tidigt då vi inte lär haft så mycket gäster.

Ghetto öppnade, Boogies, vattensporterna, vädret började bli lite mer strandvänligt och vi började anpassa oss ganska bra till Cypernklimatet. Påsken kom och även en grupp engelsmän, för att fira sina vänners bröllop.
Dean, Mike, Steve, JimBob, Ben, Dobbie, han med djur i byxorna, ja alla tror jag vi fann någon.

Vi har haft krigsmålning+scarf-tema, black and white, sensation white swedish edition, peace n love, ja de mesta har vi nog spökat ut oss i. Vi, familjen.

I juni kom sommartjejerna. Då hade redan Mikaela lämnat oss, fått en ersättare, Emelie som efter 5 dagar också lämnade oss. Elin, Linn och Cim dök iaf upp i juni, och flyttade in i Madde och Annikas gamla lya. Madde och Annika fick ju snällt packa väskorna i maj och flytta ner till mig efter att Tommy hittat den mörkhyade Mark på trappan.

Ingen störra skada skedd, tror aldrig jag trivts så mycket med två personer i hela mitt liv. Att ha någon omkring sig, typ dygnet runt- har aldrig känt att jag vill peta ut ögonen på dem eller kväva dem i sömnen. Jag bara ler när jag ser dem, bara för att jag tycker så mycket om dem. Mina flickor, min majonnäs och min öl.

Vi kolliderade också med alla dessa trevliga människor som jobbade i Ayia Napa, Sean och Mark, scottarna och alkolisterna. Luke den lugna engelsmannen på the Bell, Jonny lillpojken som inte riktigt visste åt vilket håll han styrde, Will den oseriösa, Jonny och Nick de übersöta och så snälla enäggstvillingarna, Louis halvgreken som alltid ler, Marcos den eviga charmören med ett leende så vackert. Sen vill jag även minnas Eric 69 med bruten arm, Mark the dark, yoghurt, Sean2, han med skorna, Louis på Castle, alla dessa människor i poolbarerna, vakten på Castle, arga security-Michael på Aqua, Robin och Tobias på Calypso, engelsmannen som kunde svenska som jag inte har en aning om var han jobbade, horny hotdogs-snubben, ja det är en del människor som satt sina spår under färden.

Jag tror att under hela juni och juli månad så har vi sovit på dagarna. Vaknat en halvtimme innan jobbdags, jobbat, gått hem efter jobbet, tagit en vodka med orangejuice, plattat håret och ut tills 7,8,9 snåret om mornarna.

Napagänget drog hem i slutet av juli och jag intog en lugnare skepnad och stannade kvar i protaras om kvällarna. Lika roligt det med två wingmates som Madde och Heineken. Temperaturen sjönk lite grann, eller så pass att vi nu kunde börja gå ut direkt efter jobbet igen utan att avlida av värmeslag.
Kan så väl minnas alla de underbara timmarna vi spenderat på Cheers efter jobbet, ibland en öl, ibland flera, ibland till och med champagne. Vill även minnas de norska guttarna som lärde oss hur man puttar popcorn i öl, skriver sin mailadress med krullalpha och går på ett fotgängerfelt. Cheers stängde ju alltid prick två, det var dem inte sena med att tala om, himla otrevligt, men iaf så gick vi alltid till Q efter det, och boogies, sen även tillbaka till Q?..

Vi anordnade även en resa tillsammans till Larnaca, en bussresa på sisådär någon timme?! Jag befann mig dock redan i Larnaca då tjejerna anlände på morgonen, mötte upp dem och gick i affärer hela dagen, och att vi fick med oss mycket fint hem!

Protaras egen romeo, Mario åkte hem i början av september, men innan det hann han ta med oss till Cape Greco för att hoppa från klipporna. Hann också bli introducerad för hans familj och Goldie.

Efter en kväll på boogies går jag ut och sätter mig, och tittar sedan bak och jag ser en fantastiskt vacker människa komma ut från boogies, han säger hej och sätter sig bredvid mig. Richard. Lika vacker på insidan som utsidan upptäckte jag senare. Tror även Madde minns Rich, och såklart hans vän POW. De gav oss en oförglömlig kväll i protaras. Sedan åkte de hem.

Vi ledsnade på Cheers och fann Waves istället där Qs egna Vaselin jobbade bakom baren tillsammans med förut ganska okända Ricky och inte att glömma Mr. Waves (uppfattade aldrig namnet men störtskön ägare), som jag även kan tillägga var lite intresserad av Marie. Vad hände? ;)

Mitten av september och säsongen börjar faktiskt lida mot sitt slut. Men den 14e september satte vi hårbanden i pannan och målade peacemärken för att fira min födelsedag. Kvällen tillbringades tillsammans med "familjen" på Sfinx, med vattenpipa, exotiska drinka (vodka, redbull) och skratt i hög decibelnivå. Vi styrde senare, efter kanske en drink för mycket, vidare till Boogies, Qclub, Boogies om jag inte minns fel? Och senare hamnade jag, Maddy och Heineken i Napa. Min födelsedag var underbar.

Vi har hunnit med de flesta utav oss tjejers födelsedag. Natta på Greenarys precis i början av säsongen, Annikas firades med BBQ hemma, Maries med en krogrunda runt alla pubar i Protaras som avslutades med skinnydipping och en flaska vin på stranden, Bella fick vara prinsessa för en kväll, Maddy fick sin egen jägerbomb, och Amanda sitt Ghettoparty och så saknade Aquaskiva i present.

(Finns så jäkla mycket jag inte skrivit med, det kommer, det kommer!)

Helt klart sjukt mycket oförglömliga minnen!


/Sara Cera Stringmaggan Maggan Swinglish Pocahontas Sambuca Stupid