Cera

Idag har jag köpt en ny laptop!! Den är fin. Svart. Liten. Inte för liten dock. Den har tryckvänliga tangenter. Och den innesitter en väldsigt fin bakgrundsbild. Kan inte bli bättre!

Idag har det varit riktigt bra höstväder, så jag passade på att ta hundarna på en långpromenad och andas in den friska luften. Imorgon väntas jobb, sen lär det väl vara slut på den soliga hösten. Oktober närmar sig, och även regnet kan jag tro.

Inget nytt har jag hört om jobb i Göteborg heller, jag börjar bli otålig! Men än har jag inte gett upp. Jag börjar bara ledsna på att prata med mina flickor i telefon eller fb, jag vill så gärna hellre prata med dom öga mot öga. Det är roligare så på något sätt.


Nu ska jag fortsätta umgås med min kära ägodel, vi ska nog kolla på film eller nåt. Fridens!

Sommaren 2012. Det är då allt ska hända är det tänkt. Då ska Top Notch skriva historia, på ett eller annat vis.
Tills dess ska jag läsa på, bli informerad, lyssna, lära, bli lite mer hårdhudad och påläst helt enkelt. Så att jag/vi är väl förberedd på ett slag i magen eller succé.

Idag har jag jobbat. Packat upp varor, packat ner varor, städat frysen, langat korv, städat och haft rast. En vanlig dag på IKEA. Även att jag tog en promenad till jobbet imorse i det så fina höstvädret. Att jag var svettig när jag kom fram!

Morgondagen är fortfarande helt oplanerad och jag har egentligen ingenting jag "behöver" göra.



Idag har jag levt i 8 407 dagar. Den sista Januari 2015 har jag levt i 10.000 dagar.

En del personer,  som man inte trodde att man kunde leva utan, som man delade sin vardag och sina innersta tankar med, förlorar man kontakten med och livet fortsätter. Men när man återigen möts så är det som att tiden stått still och inget har förändrats. Den människan man kände utan och innan, som man kunde läsa som en öppen bok, som man värderade så högt. Trots alla år, så finns alla de känslorna fortfarande kvar.
Kanske inte på samma sätt som tidigare, men den samhörigheten man en gång kände gör sig påmind igen.

Andra personer, som man inte trodde att man kunde leva utan, som man delade sin vardag och sina innersta tankar med, förlorar man kontakten med och livet fortsätter.  Men när man återigen möts, så är det som att man är främlingar och inte har något gemensamt. Inga känslor som gör sig påminda. Varför?

För ibland har man spenderat år med en person, ibland 2 månader... Ibland en livstid. Så mycket energi man lagt ner på ett förhållandet, oavsett om det är vänskap eller kärlek det handlar om, för ingenting egentligen? Om man möts igen tio år senare, och man kan skratta, minnas tillbaka, skapa nya minnen, då var all energi värt det. Men om man inte ens kan se varandra i ögongen och hälsa, utan vänder bort blicken, var då all energi du gav förgäves?


You never really stop loving someone, you just learn to live without them.

Så har jag äntligen landat i min säng. Har jobbat 10h idag, kört runt i en volvo 740 och förfestat nykter.

Mötte upp massa gamla bekanta i en mysig liten lägenhet belägen utanför Sundsvall City, närmare bestämt korsta.
Har kollat på grabbarnas moves till gamla 90tals låtar, diskuterat 90tals musik, återupplevt gamla barnprogram från 90talet etc. 

För att nämna några; Vm94, Silver Fang, Hockeybilder, Doktor Snuggles, Ace of Base, Ica i rutan,  Backstreet Boys, Smurfarna, 10 små moppepojkar, Snes.. Helt enkelt en kväll till 1990talets ära!

Nu ska jag försöka vagga mig själv till sömns, imorgon väntar ännu en dag på IKEA, och kanske en vinkväll hos Ida? (!)
Den som lever får se!

Ajökens Ajö!

Jag somnade strax efter 21.. Vaknade 00.40, hur pigg som helst. Låg och blundade till 02.30, och nu har jag gett upp! Jäkla skit, jag som var nöjd med att jag var trött så pass tidigt så att jag kunde komma upp i en lagom mänsklig tid imorgon, nu lär det ju inte bli så...

Idag har jag, min mamma och hennes man varit och ätit thailändsk middag, hur gott som helst! Jag har hunnit med min dagliga powerwalk, lekt med småhundarna, rastat råttorna i gräset, shoppat på Arken, städat, kollat på Idol.

Har dock inte packat upp resväskan sedan jag kom hem för, hm, snart 2 veckor sen. Höjden av lathet! Har börjat snika på mammas kläder då jag tycker att det är så trist att tvätta.


Önskar jag hade sömntabletter nu, men icke. Slår på en rulle och hoppas att John Blund återvänder.

Så har min 23e födelsedag passerat och det är snart dags att släcka lampan.

Idag har planer om framtiden smidits, och jag är så upprymd över allt som eventuellt komma skall, det är underbart! Samtdigt skrämmande att lämna det trygga, som att hoppa fallskärm utan fallskärm.

Har pratat med min kära vän idag och hon har bjudit över mig till England i November för att kolla på fire works, har även skickat in ytterligare fler CVn till Göteborg och konstaterat att jag är 5 kg lättare och kommer i mina gamla jeans.



Archie Eversole ft. Ray Lavender - Keep winnin´

Sov gott Sverige!

För 23 år sedan födde min mamma mig. Då var hon förlovad, skulle till att bygga hus och skaffa hund. Jag? Nej, inga barn på väg, inget hus under konstruktion och inget hundinköp gjort.

Det är en tanke som får mig stressad. När ska jag har tid med allt detta?

Inom de närmsta veckorna hoppas jag på att få ett svar på ett, minst, utav alla de jobb som jag sökt i Göteborg så att jag kan fortsätta med mitt liv, fortsätta upptäcka nya platser och bekanta mig med nya människor. Just nu står jag mest bara och stampar på en och samma fläck, bor hemma hos mamma och är totalt beroende av henne och pappa. Denna eviga väntan... Jag vill söderut nu! Inte imorgon, inte om en vecka. Nu!

Jag saknar mina tjejer där nere i söder konstant, hela tiden. Många säger att sin andra hälft gör en komplett, de två är mina andra hälftar, dem fulländar mig. Och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge till innan det är vi 3 på heltid igen :)

Annars är allt bra.