Cera

Just när allt är som bäst, när jag mår bra, när saknaden inte gör sig påmind längre, då dyker han plötsligt upp i mitt liv igen. River ner muren som jag byggt upp, startar kaos i min hjärna och får hjärtat att klappa lite fortare.
När är det min tur att få "gå vidare"? Hur lång tid ska det ta för känslorna att försvinna? Och när kommer jag träffa någon som ens är lika bra? Typiskt. Min vanliga otur!

Annars har jag jobbat hela helgen. Och pratat i telefon. Och solat. Och kört bil. Och handlat. etc.
Ska smörja in mig med lite BUS nu efter solningen och sedan försöka att sova. Imorgon ska jag jobba, för ovanlighetensskull. xoxo/ Silver

Trying to forget someone you love is like trying to remember someone you never knew.

Söndagen är över och det är snart dags att sluta ögonlocken.
Helgen har varit fantastisk och jag är lyckligt lottad som har de allra finaste vännerna som får mig att le varje dag.

I fredags träffades ett glatt gäng av IKEA-tjejer hos Marie, shottar blev det många utav och Ida hämtade upp mig och hjälpte mig i säng efter en sväng på stan.

I lördags var det även Idas tur att bli onykter. Annelie styrde upp en helt underbart förfest och Oscar var fullpackat med trevliga människor. Kändes nästan som en högstadiereunion då jag träffade hur många barndomskompisar som helst.

Idag har jag, som vanligt på en söndag, inte lyft ett finger. Förutom att jag skruvat ihop min soffa och kokat nudlar.

Nu tänkte jag se den så omtalade filmen The Social Network, somliga säger att den är den bästa och Sara säger att den är skit. Sara brukar oftast ha rätt. Så med de så väl valda orden säger jag God natt!

Eminems Space bound har gått på repeat hela dagen. Jag har köpt världens finaste spegel, varit på glasbanken med min trogne följeslagare Ida och även hämtat soffan från Skönsmon.

Imorgon är det den dagen jag längtat efter sedan söndags, närmare bestämt fredag. Då tar jag återigen på mig klackarna och skakar rumpan med Sara och resten av de så underbara flickorna som är mina arbetskompanioner.
Det kan bara inte slå fel!

I helgen är jag helt ledig. Har inte varit ledig en helg sedan september. Det betyder att även på lördag blir det till att dricka vin och exotiska drinkar. Vi startar hemma hos Annelie, det kan inte heller slå fel!

Hörs på söndag, om jag överlever helgen!

Livet börjar gå mot ljusare tider och min tillvaro börjar bli en aningens strukturerad. Det har tagit mig ett år.
Tiden jag spenderade på Cypern är hittills den bästa tiden i mitt liv. Egentligen vet jag inte ens vad jag gör här hemma.

Under de 8 månaderna jag var där hann jag träffa så mycket vänner, upptäcka otroligt fina platser, dricka goda drinkar, lapa sol, simma i havet varje dag. Det var helt fantastiskt och jag lärde känna mig själv på ett helt annat sätt. Låtar som spelas påminner, lukter av hudlotion och parfym, kläder och fotografier påminner om Cypern.

Det senaste året? Det har faktiskt inte hänt något särskilt minnesvärt. Jag har jobbat, umgåtts med mina vänner och druckit massa vin.

Vad gör jag egentligen hemma? Har jag bara blivit för bekväm igen? Det är lätt hänt. Samtidigt är jag väldigt lycklig. Lycklig att jag har de bästa vännerna, en underbar familj, lagomt med pengar på kontot, två jobb som jag trivs väldigt bra med, en speciell vid min sida och två små hårbollar i bur. Jag har allt jag behöver och lite till.

Men jag längtar ändå bort. Längtar till något annat. Varför? När ska saknaden efter något som jag inte ens vet vad det är försvinna?